Blindprovningen blev en stor framgång för Peter Westerlunds deltagande violin som av de 55 jurydeltagarna bedömdes som det instrument som lät bäst.

Blindprovningen fick dessutom massmedial uppmärksamhet bl.a av tidningen OPUS samt ett inslag i Aktuellt 21 som sändes samma kväll samt i Svenska Dagbladet
Läs artikel i SVD

I testet ingick tre gamla violiner, en Antonio Stradivari från 1709, en G B Guadagnini från 1772 samt en Josef Gagliano från 1766 deltog. Alla tre instrumenten ägs av Järnåkerfonden samt är i professionellt bruk och obestridligt äkta.

Mot dessa ställdes tre nya instrument, spelade i ungefär ett till två år. Dessa plockades ut av provspelarna Bernt Lysell och Per Sandklef, bland åtta kandidater, strax innan provspelningen. De nya instrumenten är byggda av medlemmar i SVSF. Ordningen fastställdes sedan slumpvis mellan nya och gamla instrument.

Åhörarna och tillika juryn bestod av till största delen stråklärare förstärkta av en del fiolintresserade som på olika sätt fått veta om testet. Sammanlagt deltog 70 personer som lämnade 55 klangprotokoll.

Bernt och Per spelade sedan igenom instrumenten två gånger var, varje vända med ett nytt provstycke. Styckena var början på fyra olika stycken, bl.a Bruch och Sibelius.

Syftet med testet var i första hand att få folk att förstå att man genom att köpa en dyr gammal fiol inte nödvändigtvis därigenom köper sig ett bättre tonalt instrument. Detta är en uppfattning som närts av en marknad som tjänat stora pengar på att invagga musiker i uppfattningen att de för att kunna ha en professionell karriär måste köpa sig en fiol som kostar stora pengar. Nya instrument har varit uteslutna eftersom de enligt myterna skulle behöva 50 år eller mer för att "spelas in". Ett mål blev därför att visa hur svårt det är att säga om det är ett gammalt eller nytt instrument man hör. Juryn blev därför ombedd att försöka ange vilka tre som var gamla respektive nya.

Den andra punkten var att fastställa vilket instrument som lät bäst, näst bäst och tredje bäst enligt var och en av jurydeltagarna. Svaren behandlades så att varje gång ett instrument hamnade i kategorin "bäst" fick det tre poäng, i kategorin "bättre" två poäng och "bra" en poäng. När denna bedömning räknats samman hade utfallet blivit följande: