Artikel i tidningen VI/Lars Lärnemark. Foto: Kenneth Sundh
Den världsberömde cellisten Heinrich Schiff hade letat i över 20 år efter en ung cello som kunde mäta sig med de gamla storheterna.Han hade gett upp hoppet när han en dag fick höra tonen av en cello från violinmakeriet i Norberg. Den lät som en ung Stradivarius. - Det kan inte vara sant, skrek maestron. Men det var det.
Nyss besökte han Sverige. Heinrich Schiff, solocellist och dirigent - en av de främsta i sin generation. Direktsänt av P2 spreds hans fullödiga konstnärskap uner ett par timmar genom etern.
I programpresentationen talade speakerrösten varmt om maestrons kärlek till sitt instrument. "Den älskade Montagnanan. Och hemma i Österrike har han väl visst dessutom en äkta Stradivarius. "Fint så det förslog, kunde man tycka. Men faktiskt var det så att en katt hade smugit sig in bland hermelinerna. Den klanglåda som via radiovågorna förmedlade solostämman i Saint Saëns första cellokonsert var ingen 300-årig ädelitalienare, utan en närapå purfärsk svensk. Skapad av Peter Westerlund i Kärrgruvan, Norberg 1999.
- Jag hade nästan gett upp hoppet. Trodde inte längre att det skulle vara möjligt för mig att finna en ung cello som kunde matcha de gamla storheterna. Men efter mer än 20 års globalt letande kom den bara till mig, minns Heinrich Schiff.
- Typiskt nog i en situation när jag inte alls var koncentrerad på cellorepertoaren, utan på mitt arbete som gästdirigent för Sveriges Radios symfoniorkester i Berwaldhallen i Stockholm.
Kärlekens budbärare
Detta laddade möte inträffade i maj 1998 och som så ofta vid upprättande av livsviktiga relationer fanns också här en kärlekens budbärare.
Förstecellisten bad honom byta
Ola Karlsson, förstecellist i Sveriges Radios symfoniorkester, var den som hittade Westerlunds Violinverkstad AB i norra Västmanland.
- Jag spelade själv på en lånad Guarneri - ägd av Svenska Staten (musikhögskolan) - och tyckte att det kunde vara dags för något eget. Eftersom jag hört och imponerats av Peters fioler, bad jag honom försöka byta storlek och bygga en kopia av sagda cello.
När resultatet sedan med råge överträffade förväntningarna, var det förstås självklart att utsätta Heinrich för ett prov...
Ola: - Hur låter min cello i dag?
Heinrich: - Va, det vet väl du hur mycket jag uppskattar den klenoden?
Ola: -Den här... knappast. Den är ett nybygge, bara två månader gammal.
Heinrich: - Otroligt. Det kan bara inte vara sant!
Schiffs för en sekund så totalt chockade uppsyn är oförglömlig, men han repade sig snabbt.
Heinrich: - För mig till den man som gjort detta omöjliga!!!
- Precis som jag hade tänkt mig, fnissar budbärare Karlsson förtjust.
Så blev fiolmakaren Peter Westerlund i Norberg hembjuden till världscellisten i Wien
för att mäta upp två av vår tids absolut förnämsta stråkinstrument: "The Mara", byggd av Antonio Stradivarius 1711 och "The Sleeping Beauty", skapad 1739 av Domenico Montagnana.
Läs mer om besöket i Wien
- Jag är noga med utseendet, att det jag gör ser gammalt ut. Och det är roligt att försöka avbilda mästerverken så nära det går. Men det blir fel om mina arbeten tas för kopior, betonar han.
Hemligheterna som leder fram till det suveräna soundet är hans egna, tålmodigt insamlade erfarenheter. Moment som läggs till moment, jämte denna oerhörda känsla för uppgiften och materialet. En process som ändar i eftertraktad kickstart-effekt. Svar direkt - så att säga.
- Jag brukar jämföra instrumenten med Formel 1-bilar. Det handlar om samma inställning till precision, prestanda och "power"... Hävdar matteläraren som under några år successivt minskade på antalet skoltimmar innan han bestämde sig för att helhjärtat satsa på sitt stora musikintresse.
- En väldig tur för genren som annars hade gått miste om en genial och ovärderlig byggare, säger Ola Karlsson bestämt.
- Det finns nämligen inga sätt att garantera gamla klenoders överlevnad. Mer än en Strad har vibrerat sönder och orkar i dag kanske fem minuter för att sedan dö.
- Därför är det så viktigt att försöka spela in nytillverkade celli i framtiden.
För Heinrich Schiffs nya ögonsten handlade det i april om ettårskoll. Ett verkstadsbesök som kunde samordnas med gästframträdande i Stockholm och Norberg, där världsstjärnan, som en hommage till cellobyggarkonsten, gav en unik konsert med Bach solosviter. Men sedan då?
Hur kan man alls välja mellan dessa skönheter...
- Olika karaktärer, förstås. Alla med sina egenheter. Men den som får leva med Brigitte Bardot kan ju inte klaga på att det är för mycket B.B - eller Claudia Cardinale - eller Gina Lollobrigida, myser maestro Schiff.
-Man får känna in vem som bäst harmonierar med aktuell repertoar. Stradivarius, Montagnana eller Westerlund.